Ordets makt

Min självkänsla har äntligen hittat tillbaka till mig igen. Sista tiden (åren) har jag varit mycket hård mot mig själv. Har något blivit fel har jag genast tagit på mig skulden, och så har även fallet med min skilsmässa varit. Har jag tittat mig i spegel har jag hatat det jag sett och mina axlar sjunkit ihop och lämnat spegeln med svansen mellan benen likt en skamsen hund. Det har varit tufft att komma tillbaka igen, för på något sätt så är det ibland lättare att hata än att älska.

Men nu så har jag äntligen lyckats ta mig upp till ytan igen på en normal nivå. Jag har fortfarande båda fötterna på jorden, så jag kan fortfarande se mina begränsningar, men har åter börjat leva efter mitt tidigare motto ”ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid”.

Nej, jag har inte hittat någon ny kärlek, men jag har vid flera tillfällen sista tiden fått höra att jag ser bra ut och är snäll och trevlig. Detta har jag tagit till mig och detta har stärkt mig och hjälpt mig upp till ytan igen. Tänk vad några få vänliga ord kan påverka en människa!! Jag själv försöker ge komplimanger så ofta jag kan, för att jag vet hur mycket ordens makt kan göra för en människa. Måste ge en eloge till de ”icke svenskar” som jag jobbat med under årens lopp, som lärt mig att ge och ta komplimanger, något som jag anser vi svenskar är mycket dåliga på. Så tänk på det, var aldrig rädd för att säga något snällt till dina medmänniskor. Det finns alltid något positivt att säga, kanske är hennes klänning fin, eller en väldoftande parfym, eller har han/hon gjort en bra presentation/arbete. Jag tror ni förstår vad jag menar. Men glöm inte att de komplimangerna till båda könen. Det ska inte handla om att ”stöta” på vederbörande. Man ska kunna ge komplimanger utan att behöva få egen vinning. Din belöning får du ändå, då du märker hur han/hon växer av dina ord. Du är inte homosexuell bara för att du säger att din samkönade kompis har t ex en snygg skjorta. Tänk på att det kostar dig inget, men resultatet blir enormt bra, mer än vad du tror.

Lära sig att ta emot en komplimang är lika svårt men lika viktigt. Det har varit den svåraste biten för mig. Har jag fått en komplimang så har jag ofta viftat bort den, men då jag lärt mig att ta åt mig de vänliga orden så mår jag sååå mycket bättre. Så säg inte emot utan säg ”Tack” istället, ta åt dig, sträck på dig och le! Vi är värda det!!

Ett nytt leende andra sidan bordet.

Jag skulle vilja träffa en ny vän att umgås med, skulle inte behöva vara i min hemstad, snarare tvärtom. Skulle vilja komma iväg och byta miljö för en helg. Kanske till en stad jag aldrig varit i förut, eller någon storstad. Antingen bo hos någon eller ta in på ett hotell. Sedan utforska stadens Caféer och restauranger, beställa en god middag med ett gott rödvin och bara sitta och prata om allt mellan himmel och jord. Ett avslappnat möte som skulle kunna få oss att glömma världen utanför för en stund och bara koppla av. Inga krav på varandra, utan bara låta dagen flyta på som den kommer.

Den närheten skulle jag uppskatta just nu…..

Försvinner nu resten av veckan utan mobil och internet, känns lite jobbigt, men kanske kan jag kladda ner några rader på ett hedligt gammalt papper istället och överföra mina ord när jag kommer hem igen.

Två vägar

Stigen vi följde var säker och trygg. När vi möttes av ett vägskäl gick vi alltid samma väg, men denna gång valde vi två olika. Du säger att du vill testa vart den leder och detta vill du göra ensam. Men du säger också att du hoppas den leder tillbaka till den väg som jag väljer att vandra på. Förvirrad ställer jag mig fortfarande frågan om jag vill att våra vägar ska korsars igen. Denna smärta som ditt val har tilltygat mig vill jag aldrig uppleva igen.
Min resa på stigen jag tvingats att gå på har både varit sorgsen och skrämmande, men även spännande och berikande. När jag lyfter mitt huvud och slutar titta ner på mina fötter har himlen skiftat i sol och regn. Men oftast har molnen täck himlen och min vardag varit grå. Men ju längre jag vandrar på stigen ju mer tittar solen fram och grönska kan skådas längs med sidorna. Fortfarande kan svarta moln dyka upp, men i horisonten kan jag se en ljusning vilket ger mig hopp om en bra framtid där solen skiner starkt och värmer min själ.