Vill du vandra samma väg som mig, eller kommer du likt en vind som sveper förbi och smeker mig för stunden för att sedan fortsätta sin färd?
Hur smakar dina kyssar?
Vad är dina hemligaste tankar?
Min dörr står öppen för dig, kom in så ska vi utforska varandra från vårt innersta till vårt yttre. Låta våra händer glida över våra nakna kroppar. Vill du låta det bli ett tillfälligt äventyr, så låt så bli, vill du passera någon mer gång så är du alltid välkommen. Men kom som du är och gå som du är. Min nyfikenhet på dig är stor och jag längtar redan efter dig. Jag kan redan höra ditt hjärta slå och känna din doft. Jag väntar, jag vet att du kommer, vi ses snart……..
Min självkänsla har äntligen hittat tillbaka till mig igen. Sista tiden (åren) har jag varit mycket hård mot mig själv. Har något blivit fel har jag genast tagit på mig skulden, och så har även fallet med min skilsmässa varit. Har jag tittat mig i spegel har jag hatat det jag sett och mina axlar sjunkit ihop och lämnat spegeln med svansen mellan benen likt en skamsen hund. Det har varit tufft att komma tillbaka igen, för på något sätt så är det ibland lättare att hata än att älska.
Men nu så har jag äntligen lyckats ta mig upp till ytan igen på en normal nivå. Jag har fortfarande båda fötterna på jorden, så jag kan fortfarande se mina begränsningar, men har åter börjat leva efter mitt tidigare motto ”ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid”.
Nej, jag har inte hittat någon ny kärlek, men jag har vid flera tillfällen sista tiden fått höra att jag ser bra ut och är snäll och trevlig. Detta har jag tagit till mig och detta har stärkt mig och hjälpt mig upp till ytan igen. Tänk vad några få vänliga ord kan påverka en människa!! Jag själv försöker ge komplimanger så ofta jag kan, för att jag vet hur mycket ordens makt kan göra för en människa. Måste ge en eloge till de ”icke svenskar” som jag jobbat med under årens lopp, som lärt mig att ge och ta komplimanger, något som jag anser vi svenskar är mycket dåliga på. Så tänk på det, var aldrig rädd för att säga något snällt till dina medmänniskor. Det finns alltid något positivt att säga, kanske är hennes klänning fin, eller en väldoftande parfym, eller har han/hon gjort en bra presentation/arbete. Jag tror ni förstår vad jag menar. Men glöm inte att de komplimangerna till båda könen. Det ska inte handla om att ”stöta” på vederbörande. Man ska kunna ge komplimanger utan att behöva få egen vinning. Din belöning får du ändå, då du märker hur han/hon växer av dina ord. Du är inte homosexuell bara för att du säger att din samkönade kompis har t ex en snygg skjorta. Tänk på att det kostar dig inget, men resultatet blir enormt bra, mer än vad du tror.
Lära sig att ta emot en komplimang är lika svårt men lika viktigt. Det har varit den svåraste biten för mig. Har jag fått en komplimang så har jag ofta viftat bort den, men då jag lärt mig att ta åt mig de vänliga orden så mår jag sååå mycket bättre. Så säg inte emot utan säg ”Tack” istället, ta åt dig, sträck på dig och le! Vi är värda det!!
Jag skulle vilja träffa en ny vän att umgås med, skulle inte behöva vara i min hemstad, snarare tvärtom. Skulle vilja komma iväg och byta miljö för en helg. Kanske till en stad jag aldrig varit i förut, eller någon storstad. Antingen bo hos någon eller ta in på ett hotell. Sedan utforska stadens Caféer och restauranger, beställa en god middag med ett gott rödvin och bara sitta och prata om allt mellan himmel och jord. Ett avslappnat möte som skulle kunna få oss att glömma världen utanför för en stund och bara koppla av. Inga krav på varandra, utan bara låta dagen flyta på som den kommer.
Den närheten skulle jag uppskatta just nu…..
Försvinner nu resten av veckan utan mobil och internet, känns lite jobbigt, men kanske kan jag kladda ner några rader på ett hedligt gammalt papper istället och överföra mina ord när jag kommer hem igen.
Stigen vi följde var säker och trygg. När vi möttes av ett vägskäl gick vi alltid samma väg, men denna gång valde vi två olika. Du säger att du vill testa vart den leder och detta vill du göra ensam. Men du säger också att du hoppas den leder tillbaka till den väg som jag väljer att vandra på. Förvirrad ställer jag mig fortfarande frågan om jag vill att våra vägar ska korsars igen. Denna smärta som ditt val har tilltygat mig vill jag aldrig uppleva igen. Min resa på stigen jag tvingats att gå på har både varit sorgsen och skrämmande, men även spännande och berikande. När jag lyfter mitt huvud och slutar titta ner på mina fötter har himlen skiftat i sol och regn. Men oftast har molnen täck himlen och min vardag varit grå. Men ju längre jag vandrar på stigen ju mer tittar solen fram och grönska kan skådas längs med sidorna. Fortfarande kan svarta moln dyka upp, men i horisonten kan jag se en ljusning vilket ger mig hopp om en bra framtid där solen skiner starkt och värmer min själ.
Midsommar.....hur ska min midsommar bli? Ingen aning men jag har tagit ett stort steg denna veckan genom att tacka nej till att fira midsommar med mitt ex och barnen. Jag vet att hon skulle aldrig ha firat med mig om det var hon som var barnfri och det var jag som hade barnen. Men det handlar inte om det, utan det är viktigt för mig att sätta ner foten och hitta på något utan henne. Det är viktigt för mig för att kunna gå vidare. Hon blev både arg och besviken, men i längden så är jag övertygad att detta var det rätta att göra. Jag behöver träffa nya människor och ser fram emot en midsommarfest för mig själv. Idag så har vi haft en familjedag tillsammans med barnen och det gick bra och var trevligt så nu efter alla konflikter i veckan p g a midsommarvalet så känns det bra att kunna åka iväg till annan ort med gott samvete. För er som läser detta så vill jag önska er en trevlig midsommar och glöm inte den traditionella snapsen, för det ska inte jag göra!! SKÅL!!
Förvirrad har jag nu låtit veckorna gå och min tid har bara räckt till att jobba, jobba och jobba. Jag har en oerhörd längtan till att få hålla om någon och låta mina händer smeka hennes kropp. Något som jag upptäckte i helgen när jag var på en födelsedagsfest var att mina ögon har förändrats. Från att ha varit trogen man i ett äktenskap och då endast sett på tjejer på ett speciellt sett, till att nu ladda mina blickar med skarp ammunition. Jag börjar känna mig som en vampyr som låser sin blick på sitt offer och är beredd att gå till attack vilken sekund som helst. Likt en vampyr se hennes varma blod pulsera i ådrorna. När hennes bröst reser sig av varje andetag hon tar så känner jag hur min puls slår starkare och hur det vattnas i min mun. Min blick studera henne till topp och tå och jag kan känna hennes värme på avstånd. Jag vill trycka mig hårt intill henne bakifrån och föra undan hennes långa hår för att blotta hennes nacke, för att sedan luta mig över henne och kyssa hennes bara hud. Omfamna henne i samma ögonblick och smeka hennes bröst. Känna hennes värme överföras i mina läppar och händer, känna hur hennes puls ökar och hur hon villigt sluter sina ögon och låter en ilning vandra igenom kroppen. Tanken av att hon blir blöt gör mig mer kåt och jag vill mer……
Jag är en vampyr, ett rovdjur som söker sitt offer……….
Likt ett spöke i mitt hus svävar du omkring. Jag har en känsla i min mage, men kan inte avgöra om den är god eller ond. Ibland upplever jag den som god, och det gör mig ledsen. Men ibland känner jag en obehaglig närvaro som gör mig besviken och arg. Jag vill driva din ande ur mitt hus så att jag kan fortsätta framåt, men en annan del av mig luktar fortfarande på din kudde för att få in en lite doft av din arom. Din doft gör mig ledsen……..ändå njuter jag av varje andetag. Varför plåga mig själv? Jag vet inte…….det kanske är som många säger, det sista som lämnar en är hoppet. Men frågan är om jag har hoppet kvar och om jag vill ha det kvar?! Du finns här hemma men du kan inte såra mig mer. Jag kan leva med ditt spöke, och med tiden kommer även det att lämna huset. Jag får stå ut ett litet tag till, men till slut är det jag som segrar. Jag kommer alltid att älska dig, och din närvaro kommer jag att bära med mig hela livet, men då i mitt hjärta och inte i mitt hus. Jag saknar inte dig som du är, men jag saknar den du var…..Kram och farväl mitt hjärta!
Är en 37 årig man som är mitt i en skilsmässoprocess. Kommer att använda denna blogg till få ut skiten som spränger min hjärna. Måste få lätta på trycket helt enkelt.
